Kalligrafibokstäver byggs av ett fåtal drag som återkommer i bokstav efter bokstav. Med bred spets består nästan hela det gemena alfabetet av fyra grundformer: den runda bågen i o, stapeln med båge i n, den raka stapeln i bokstaven i och diagonalen i x. Lär du dig dem i rätt ordning och linjerar bladet efter din egen spetsbredd, kan du bygga resten av alfabetet av dem.
Välj Johnstons runda handstil och håll dig till den
Förlagan är Edward Johnstons lärobok Writing & Illuminating, & Lettering från 1906, och därifrån kommer måtten, dragen och reglerna för uppåtdragen. Den går att läsa gratis på Internet Archive.
Blanda inte handstilar medan du lär dig. Välj en och skriv hela alfabetet i den tills formerna sitter. Börja med Johnstons egen nybörjarförlaga, en modernisering av den medeltida halvuncialen som han kallade Script I. Den visas i sin helhet på sidan 74 i boken. Bokstäverna står raka, bågarna är runda och tvärstrecken är hårfina.
Johnston valde en rund handstil som övningsskrift. Rundheten och den raka hållningen tränar handen och hindrar den från att glida över i en kantig eller lutande stil. När den runda handstilen sitter kan du gå vidare till handstilar som skrivs med lutad penna. En av Johnstons förlagor för dem är en engelsk psalter från 900-talet, som han kallade en nästan perfekt förlaga för en modern formell handstil.
Behöver du först välja penna och papper, börja med guiden kalligrafi för nybörjare.
X-höjden är fyra spetsbredder
Måtten räknas i spetsbredder, alltså bredden på det tjockaste streck pennan kan göra. I Johnstons förlaga är ett o ungefär fyra spetsbredder högt och fem spetsbredder brett, enligt sidan 84. Höjden på ett o är det som kallas x-höjd: höjden på de gemena bokstäver som saknar uppstaplar och nedstaplar.
Johnston anger resten av måtten för samma förlaga i tum på sidan 72: det tjocka strecket är 3/32 tum, o är 3/8 tum högt, d är 11/16 tum högt och raderna står 1 tum från varandra. I spetsbredder blir det:
- x-höjd: fyra spetsbredder.
- Uppstapel ovanför x-höjden, som i d, b och h: drygt tre spetsbredder.
- Avstånd från en baslinje till nästa: knappt elva spetsbredder, nära tre gånger x-höjden.
Johnston anger inget mått för nedstaplarna i p, q och g. Med Johnstons radavstånd får nedstaplarna bli högst drygt tre spetsbredder långa, annars når ett p på raden ovanför toppen av ett d på raden under. Gör dem hellre lite kortare, och strecken ska gå fria från varandra. Skriv ett p över ett d på provbladet för att se att raderna inte hakar i varandra.
Linjera bladet efter din egen spetsbredd
Mät inte spetsens märkning, mät strecket. Ett nedstreck med full spetsbredd blir lite smalare än spetsens märkning. Enligt Pilots europeiska katalog för 2025 ger 3,8-millimetersspetsen högst 3,6 millimeter breda streck och 2,4-millimetersspetsen högst 2,2 millimeter. Räknat på de strecken blir linjerna:
| Penna | Streck | x-höjd | Uppstapel ovanför x-höjden | Nedstapel under baslinjen, högst | Baslinje till baslinje |
|---|---|---|---|---|---|
| Pilot Parallel 3,8 mm | 3,6 mm | 14,4 mm | 12,0 mm | 12,0 mm | 38,4 mm |
| Pilot Parallel 2,4 mm | 2,2 mm | 8,8 mm | 7,3 mm | 7,3 mm | 23,5 mm |
Har du en annan penna gör du så här:
- Dra ett kort nedstreck med spetsen i full bredd på ett provpapper och mät strecket med linjal.
- Multiplicera med 4 för x-höjden, med 3,33 för uppstaplar och nedstaplar och med 10,67 för avståndet mellan baslinjerna.
- Linjera lätt men noggrant med en hård blyertspenna. Rita baslinjen och x-linjen för varje rad, och markera uppstaplarnas höjd med en tunnare linje.
- Börja med den bredare spetsen. Johnston rekommenderade bred spets till övning, eftersom den visar både penndragets karaktär och felen tydligare än en smal.
Om spetsbredd för en vanlig reservoarpenna kan du läsa i guiden om nibstorlek och skrivkänsla.
Håll spetsen så att tvärstrecken blir hårfina
I Johnstons runda handstil ligger spetsens kant parallellt med linjerna på pappret. Då blir ett vågrätt drag hårfint och ett lodrätt drag lika brett som spetsen. Johnston kallar det rak penna.
- Sätt spetsen på provpappret med kanten längs linjen.
- Dra ett lodrätt nedstreck. Det ska bli fullt brett och ha raka, kantiga ändar.
- Dra ett vågrätt streck. Det ska bli så tunt som spetsen kan göra det.
- Blir det vågräta strecket tjockt: vrid pappret i stället för handleden. Johnston föreslog att luta pappret för den som håller pennskaftet mycket snett.
Gör provet varje gång du sätter dig. Vinkeln glider lätt när handen blir trött.
Korset och bokstäverna o, i, n och x innehåller alla grunddrag
Johnstons första övning är ett kors, +, och bokstäverna o, i, n och x. De innehåller alla huvuddrag i alfabetet: det lodräta och det vågräta strecket, den runda bågen, stapeln med båge och diagonalen. Skriv dem rad efter rad innan du går vidare till hela alfabetet.
Två regler gäller för alla bokstäver. De flesta drag börjar uppifrån och går nedåt. Uppåt går dels korta fortsättningar i slutet av ett nedstreck, medan bläcket flödar fritt, dels bågen som skjuts ut ur den våta stapeln i n-familjen. Fortsättningarna uppåt är fötterna, de små förbindelsestrecken mellan bokstäverna och det tunna strecket i x. Svansen i g, s och y kan också dras uppåt, om man vill. Figur 51 på sidan 75 visar delarna och uppdragen för de flesta gemena, men a:s tre drag står i figur 58 på sidan 86.
De runda bokstäverna byggs av bågar som dras nedåt
Bokstäverna c, e, o, a, d och q byggs av bågar som möts. Varje båge dras nedåt. Ordningen för dragen i o, v och y anger Johnston inte.
- c tar två drag: först den vänstra bågen uppifrån och ned, sedan det korta taket åt höger.
- e börjar som c, och ögat stängs med ett kort drag.
- o tar två bågar: gärna den vänstra först, sedan den högra, så att de möts uppe och nere utan att bli tjockare i skarvarna.
- a börjar med en c-båge, och stapeln till höger läggs sist. Johnston räknar tre drag i a och visar dem i figur 58.
- d och q är en c-båge med en lodrät stapel till höger, upp ovanför x-höjden i d och ned under baslinjen i q.
Lägg bokstäverna i o-familjen tätt intill varandra. Två runda former som står för långt isär lämnar ljusa hål i raden.
I n-familjen kommer stapeln före bågen
I n, m, h, r, b och p dras stapeln först. Sedan sätter du tillbaka spetsen på stapeln medan bläcket fortfarande är vått. Skjut spetsen uppåt och utåt så att bågen växer ut ur stapeln.
- n: stapel nedåt, sedan bågen ut ur stapeln och ned till baslinjen.
- m: som n, men med två bågar efter varandra.
- h: som n, men stapeln börjar vid uppstapelns höjd.
- r: stapeln och bara början av bågen.
- b och p: stapeln, sedan bågen ut ur den. Johnston räknar tre drag i b.
Gör du samma bågrörelse baklänges får du taket på t.
Bokstäverna i, l och t slutar med en fot
i, l och t är i grunden en enda lodrät stapel. Dra den nedåt med full spetsbredd och avsluta med en kort fot uppåt åt höger, så att bokstaven kan bindas till nästa. j och f börjar med samma stapel men slutar under baslinjen, utan fot.
Två raka staplar intill varandra, som i ll eller in, behöver mer luft än två bågar. Står staplarna för tätt blir raden fläckig av mörka stråk.
Diagonalerna kräver att du vrider pennan
I v, w, x, y och delar av z byter Johnston till lutad penna, och de bokstäverna är markerade med ett litet kryss i figur 51. Vrid spetsen så att kanten lutar uppåt åt höger. Med rak penna blir båda diagonalerna lika breda. Med lutad penna blir den ena bred och den andra tunn, och bokstaven får samma växling mellan tjockt och tunt som resten av raden.
- v: den breda diagonalen nedåt åt höger först, sedan den tunnare.
- w: två v intill varandra.
- x: den breda diagonalen nedåt först, sedan det tunna strecket, som du får dra uppåt.
- y: som v, med svansen i det sista draget ned under baslinjen.
Sätt ihop bokstäverna till ord
Skriv ord först när alfabetet sitter. Skriv alltid mellan linjer.
- Skriv alfabetet familj för familj, en rad per bokstav, tills varje bokstav går att göra utan att titta i förlagan.
- Bind ihop bokstäverna nedtill med fötterna. Taket på t ska gå över eller sluta före nästa bokstav, inte bindas ihop med den.
- Lämna ett mellanrum mellan orden som är lika brett som ett o.
- Skriv en hel sida stor text varje dag. Johnston varnade för att öva hur som helst på lösa papperslappar och menade att det gör mer skada än nytta.
Fyra misstag gör raden ojämn
- Vinkeln vandrar. Tvärstrecken blir gradvis tjockare under en rad. Gör provstrecken igen och vrid pappret tillbaka.
- Fel x-höjd. Bokstäver som är för höga i förhållande till strecket blir spretiga, för låga blir klumpiga. Linjera efter det uppmätta strecket och inte efter spetsens märkning.
- Ojämna mellanrum. Bågar ska stå tätt, raka staplar glest. Samma avstånd mellan alla bokstäver ger ljusa och mörka fläckar.
- Bläcket flyter ut. Fransiga kanter kommer oftare från papper och bläck än från handen. Om hur bläck skiljer sig åt kan du läsa i guiden om bläck till reservoarpennan.
Förlagan med hela alfabetet står på sidan 74, dragdiagrammen för de flesta bokstäver på sidan 75 och a:s drag på sidan 86. Skriv ut dem och ha dem bredvid övningsbladet.
Senast faktagranskad: 24 oktober 2026