En reservoarpenna som slutar skriva är nästan alltid en penna som behöver sköljas, inte en penna som gått sönder. Men hur du fyller på och rengör beror helt på vilket fyllsystem pennan har, och där skiljer sig tillverkarnas anvisningar betydligt mer än de flesta skötselguider låtsas om. Nedan går vi igenom påfyllning och rengöring för patron, konverter, kolvfyllare, vakuumfyllare och den gamla eyedropper-principen, med pennmakarnas egna instruktioner som facit. Vill du i stället veta vilket bläck du ska hälla i har vi en separat guide om bläck till reservoarpennan.
Först: vilket system har din penna?
Lamy delar i sin egen kundtjänstinformation in sitt sortiment i tre fyllsystem: kolvfyllaren, som sugs full direkt ur flaskan, patronpennan och konverterpennan, som Lamy beskriver som en kombination av de två andra. Pilots japanska supportsida om påfyllning lägger till ett fjärde, det som på svenska brukar kallas vakuum- eller kolvpumpfyllare. Därtill finns eyedropper, där bläcket hälls direkt i pennans kropp utan vare sig patron eller tank.
Skillnaden är inte kosmetisk. Lamy skriver rakt ut att spets och matning torkar in och bildar skorpa oftare på just patronpennor, eftersom de ligger exponerade mot luften, medan en kolvfyllare eller konverter i praktiken sköljs igenom varje gång pennan fylls. Det förklarar varför två personer kan sköta sina pennor exakt likadant och ändå få helt olika problem.
Så fyller du på, system för system
Patron
Patronen trycks rakt in tills den klickar. Pilot är ovanligt tydlig med två fel som är lätta att göra: vrid inte patronen medan du trycker in den, eftersom förslutningen då kan tätas igen så att bläcket inte kommer fram, och vänd den inte åt fel håll, eftersom den lilla detalj som ska punktera förslutningen kan gå sönder. Byt patron med pennan riktad uppåt så att bläcket inte rinner ut.
Ett skäl att inte hamstra patroner: Lamy anger att en bläckpatron håller i genomsnitt tolv månader, och att bläcket därefter börjar avdunsta, så att en oanvänd patron kan vara bara halvfull.
Konverter
En konverter är en påfyllningsbar tank som sätts där patronen annars sitter. Här är ett vanligt missförstånd värt att rätta: det finns fler än en sort. Pilot beskriver tre mekanismer, en med bladfjäder som du klämmer på, en som du vrider som en kolv och en som du trycker. De ser lika ut på hyllan men fylls olika.
Själva momentet är detsamma: sänk ner spetsen i flaskan så att hela greppdelen står under ytan, och dra upp bläcket. Pilot understryker att pennan ska stå lodrätt i flaskan. Lutar du den kommer ingen påfyllning att ske, och sjunker bläcknivån i flaskan är det bättre att fylla på flaskan än att börja luta pennan. En detalj som förvånar många nya ägare är att Pilots konverter CON-40 alltid drar in luft tillsammans med bläcket och därför aldrig blir helt full. Det är konstruktionen, inte ett fel.
Ett slitageråd som sällan syns i svenska guider: Pilot varnar för att fästet lossnar med tiden om du sätter dit och tar bort konvertern ofta. Låt den sitta kvar mellan påfyllningarna.
Kolvfyllare
Kolvfyllaren har mekanismen inbyggd i pennkroppen. Du vrider knoppen i bakänden så att kolven går ner, sänker ner spetsen i flaskan och vrider tillbaka så att bläcket sugs upp. Lamy kallar systemet självrengörande, just därför att spets och matning spolas igenom vid varje påfyllning. Det gör kolvfyllaren till det bekvämaste valet för den som skriver dagligen och det sämsta valet för den som vill byta färg ofta, eftersom hela tanken måste tömmas och sköljas först.
Vakuumfyllare
Vakuumfyllaren, som Pilot listar som ett eget fyllsätt vid sidan av patron och konverter, drar upp bläcket i ett enda drag: du drar ut stången helt och trycker sedan ner den snabbt, varpå undertrycket suger in bläck i kroppen. Fördelen är volym. Konstruktionen skiljer sig däremot mellan tillverkare, och Pilot hänvisar för just det här systemet till sin egen instruktionsfilm i stället för att beskriva stegen i text. Följ därför modellens egen anvisning, inte en generell beskrivning.
Eyedropper
Eyedropper är den äldsta principen av alla: bläcket hälls med pipett direkt i pennans kropp, som alltså är hela behållaren. Rymden blir stor och mekaniken obefintlig, men systemet kräver att gängan är tätad. Det är också det system som är sämst dokumenterat: ingen av de stora tillverkarnas skötselsidor vi gått igenom nämner eyedropper över huvud taget, eftersom de i praktiken inte säljer sådana pennor. Har du en, följ tillverkarens egen anvisning och lita inte på generella råd, inklusive våra.
Rengöringen: vatten, tid och ingenting annat
Rengöringen är enklare än ryktet, men den har två regler som tillverkarna är eniga om. Den första handlar om vattnet. Pilot anvisar ljummet vatten när flödet blivit dåligt, och beskriver orsaken: intorkade bläckrester och smuts som satt igen spetsen och matningen. Lamy skriver bara rent vatten. Ingen av anvisningarna går längre än ljummet, och det finns ingen anledning för dig att göra det heller.
Den andra regeln är vad du inte ska tillsätta. Lamy är kategorisk: tillsätt aldrig tvål eller diskmedel i vattnet. Pilot lägger till att du inte ska torka av pennan utvändigt med alkohol, eftersom materialet kan ta skada.
Har du en konverter eller kolvfyllare är metoden att fylla och tömma med vatten om och om igen tills det som kommer ut är klart. Sitter bläcket hårt rekommenderar Lamy att du skruvar loss främre delen och lägger den i rent vatten i flera timmar, och understryker att den ska torka innan den sätts tillbaka. Rohrer & Klingner, som säljer en egen rengöringsvätska för reservoarpennor, anger fem minuters verkan följt av rikligt med vatten, och att man vid behov upprepar och förlänger tiden. Det säger något om proportionerna: några minuter räcker ofta, flera timmar löser det mesta, och behöver du mer än så är det troligen inte längre en rengöringsfråga.
En sak ska du däremot inte göra, hur igensatt pennan än känns. Pilot skriver att spetsen och matningen aldrig får dras ut ur greppdelen vid rengöring. Det är precis det ingrepp som förvandlar en penna som behöver sköljas till en penna som behöver lagas. Vissa modeller tål inte heller blötläggning alls, som Pilots Capless, där mekaniken i kroppen inte får sänkas ner i vatten.
Byta bläckfärg och sort
Här är regeln enkel och entydig. Pilot skriver att pennan ska sköljas med vatten innan du fyller på en ny färg, och Lamy att den ska sköljas grundligt av samma skäl. Att blanda bläck avråder båda från. Lamy anger orsaken i klartext: olika bläck har olika pH-värde, och färgämnena kan fällas ut. Pilot går i en egen svarspost ett steg längre och avråder även från att blanda gammalt och nytt bläck av samma färg.
Utfällningen är hela poängen. Det som bildas är inte en ny nyans utan små partiklar, och partiklar är exakt det matningen inte klarar. Skölj alltså mellan färgerna, även när du byter mellan två bläck du gillar lika mycket.
Bläck som inte hör hemma i pennan
Pilot är den av tillverkarna som är tydligast: bläck från andra märken går att använda, men viskositet och sammansättning skiljer sig och passar inte alltid, och pigmentbaserat bläck ska inte användas alls eftersom det orsakar fel.
Det utesluter i praktiken tusch och ritbläck. Pelikan beskriver i sin frågelista tusch som vatten, ett bindemedel av schellack och ljusäkta pigment, alltså både partiklar och ett bindemedel som stelnar. Rohrer & Klingner bekräftar skillnaden från sitt håll: deras tusch innehåller schellack, medan deras kalligrafibläck bygger på rena akrylater. Häll inte vanligt tusch, ritbläck eller bläck avsett för teknisk ritpenna i en reservoarpenna.
Men regeln har ett undantag, och det står i samma frågelista. På frågan om Fount India kan användas i alla reservoarpennor svarar Pelikan att bläcket lämpar sig för alla Pelikans kolvfyllare. Det är alltså ett pigmenterat tuschbläck som tillverkaren själv anvisar för sina egna pennor. Villkoren liknar dem för järngallus i nästa avsnitt: pennan ska användas regelbundet och sköljas då och då, bläcket får inte stå kvar i veckor i en penna som inte brukas, och de fina färgpigmenten gör det svårare att rengöra än vanligt bläck med lösta färgämnen. Undantaget gäller en namngiven produkt i en namngiven konstruktion, inte tusch i allmänhet, och det säger också något om varför generella förbud sällan håller: det är pennmakaren som avgör vad just den pennan tål.
Men var noga med ordvalet, för här slarvar många. Dokumentäkta bläck är inte samma sak som ritbläck och är inte förbjudet. Rohrer & Klingners Dokumentus är gjort just för reservoarpennor och uppfyller beständighetskraven i DIN ISO 12757-2. Tillverkarens hela skötselanvisning för det bläcket är att sätta på hylsan efter användning, och att inget särskilt underhåll behövs därutöver.
Järngallus och glitter: vad tillverkarna faktiskt säger
Två bläcktyper omges av varningar i pennsamlarkretsar, och båda tål att kontrolleras mot källan.
Järngallusbläck först. Lamy beskriver det som en historisk produkt och skriver att det järnhaltiga bläcket åldrades och torkade i flaskan snabbt, och därför inte lämpade sig för reservoarpennor. Men det gäller den gamla receptur Lamy talar om. Rohrer & Klingner säljer i dag två järngallusbläck som en del av sitt sortiment skrivbläck för reservoarpennor och stålpennor, och beskriver dem utan särskild varning: färgen fördjupas genom luftoxidation och skriften blir beständig. Slutsatsen är alltså inte att järngallus är farligt, utan att modernt järngallusbläck avsett för reservoarpenna är en annan produkt än den historiska. Skölj pennan oftare än vanligt och låt inte bläcket stå kvar i en penna du inte använder, precis som med vilket beständigt bläck som helst.
Glitterbläck är mer motsägelsefullt, och det är värt att säga rakt ut. Diamine, som tillverkar ett av de största sortimenten, marknadsför sitt glitterbläck som lämpat för alla märken av reservoarpennor, inklusive äldre modeller, och publicerar ingen varning om igensättning. Pilot, som tillverkar pennorna, förbjuder samtidigt pigmentbaserat bläck i sina egna pennor. Glitterpartiklar är inte identiska med pigment, men de är partiklar, och den motsättningen står oförklarad i båda tillverkarnas egen dokumentation. Vår hållning är att pennmakarens regel väger tyngst, eftersom det är pennan som går sönder: skriver du med glitterbläck, räkna med tätare sköljning och lämna det inte i en penna som ska stå oanvänd.
När pennan ändå inte skriver
De flesta stopp har banala orsaker, och Pilot listar dem i sina allmänna skötselråd. Håll hylsan stängd när du inte skriver, så torkar bläcket inte in. Torka av pappersfibrer och smuts från spetsen med en mjuk trasa. Skriv med lätt hand: en reservoarpenna behöver knappt något tryck alls, och för hårt tryck kan tänja isär spetsens skåra. Ska pennan ligga oanvänd en längre tid, töm den och skölj den ren först, i stället för att låta bläcket torka in i matningen. Vid transport bär du pennan med spetsen uppåt.
Hjälper inte en ordentlig sköljning är nästa steg service, inte fler experiment. En spets som har fel gap eller en matning med en spricka går inte att skölja rätt. Är du osäker på vad delarna heter när du ska beskriva problemet finns förklaringarna i vår ordlista för pennsamlare, och är pennan din första kan det vara värt att läsa nybörjarguiden igen med skötseln i bakhuvudet.
Den kanske viktigaste anvisningen är också den enklaste, och den kommer från Pilot: den bästa skötseln av en reservoarpenna är att använda den ofta. En penna som skriver varje dag torkar sällan in.